Mi ropa irradia
un resplandor azul.
Solsticio de invierno.
Tintineantes panderetas de hielo.
Cierro los ojos.
Hay un mundo sordo,
hay una grieta
por la que los muertos
traspasan la frontera.
Tomas Transtömer
(Traducción de Roberto Mascaró)
Suscribirse a:
Enviar comentarios (Atom)
4 comentarios:
En el blog de Rubén Amón, he leído otro poema del Nobel sueco que me ha gustado mucho.
http://www.ibermusica.es/blog/?p=208
Te dejo los dos poemas en versión original.
ALLEGRO
Jag spelar Haydn efter en svart dag
och känner en enkel värme i händerna.
Tangenterna vill. Milda hammare slår.
Klangen är grön, livlig och stilla.
Klangen säger att friheten finns
och att någon inte ger kejsaren skatt.
Jag kör ner händerna i mina haydnfickor
och härmar en som ser lugnt på världen.
Jag hissar haydnflaggan - det betyder:
"Vi ger oss inte, men vill fred."
Musiken är ett glashus på sluttningen
där stenarna flyger, stenarna rullar.
Och stenarna rullar tvärs igenom
men varje ruta förblir hel.
MIDVINTER
Ett blått sken
strömmar ut från mina kläder.
Midvinter.
Klirrande tamburiner av is.
Jag sluter ögonen.
Det finns en ljudlös värld
det finns en spricka
där döda
smugglas över gränsen
Gracias, Lour. Estoy segura de que suenan muy bien. Aunque a mí me 'suene' casi a chino.
No necesito decirte que hay lenguas con mejor sonoridad que otras pero en sueco no suena mal, creeme.
Publicar un comentario